REKOVIN: The estate has been in your family for generations was it always obvious that you should take over.

LUC FALLER: That's a good question, because it was not obvious at all! I begun to work on the estate in 1982, after my military service. I used to do odd jobs at the same time, and I was also taking correspondence courses. It took me 10 years to think about it and take my decision, I was hostile because of the way my father was working. But then, he retired in 1988 and I had to decide, as no brother nor sister wanted to take over.

RV: who and how many are working in the domaine?

LF: We run the domaine mostly in family, my wife to share our passion at the tasting cellar and I handle the cellar work and the vineyard myself and with seasonnal workers.

RV: In your mind what was the major challenges you faced compared to the generations before you? And what do you want to do different from previous generations?

LF: The biggest challenge was to be able to produce grappe and wine without using synthetic chemicals. It was a brand new way of thinking here, a real generational conflict. My father didn't want me to struggle as he struggled before me. For him, chemicals brought comfort to his work,  after the World War II. He had the feeling I was going backwards. It took him some time to accept, but then he finally understood.

RV: What is your vision on the work in wineyards/in the cellar and for your wine?

LF: I want to believe in Nature, in its capacity to produce good fruits, good grapes naturally. My aim is to understand interactions between all the elements and the vines and to help without disrupting. I want to produce real and authentic wines with living world energy in it, with nutritional values.

RV: Did covid change or had an impact on your work?

LF: Nature does not wait for us, life's going on, so Covid did not change our work.

RV: When we met in Angers last year you gave growers not converting to Eco/Bio little chance to survive, do you see this development stronger or weaker today?

LF: This trend is stronger and stronger as we can observe  figures of conversion to organic culture last year. I think conventional culture has no future. More and more vinegrowers want to convert because their market are collapsing, but unfortunately it's not by conviction, they are forced to.

RV: I find you have a evident precence of energy and pure expression in your wines at the same time you are launching new wines more in the direction of "Natural  wines" is that correct and will the taste on your wine change as an effect?

LF: To me, biodynamic wines reveal a unique identity, more singular, a pure exression as some people would say. Wines are more vibrant, they contain life. Natural wines are an extension of our work, for now we juste tried a few new cuvées without changing the existing ones. Our natural wines are automatically different in taste because we make macerations (orange wine style) so it's a different style of vinification that we are exploring.  The white grapes are processed as reds, so we extract more polyphenols, more tanins, the touch, the texture in the mouth will be different than traditional white wine, with less than 30mg/L So2.

RV: We put three of your bottles in a box next week Your Riesling Fruehmess 2017, Your Pinot Blanc barrique 2013 and Pinot Noir 2017, anything particular about the wine or the year or for that matter you think is a good mix with food.

LF: I think 2017 is a great vintage in Alsace. Wines are very well balanced which shows in the Riesling Fruehmesse 2017 and the Pinot Noir 2017. The Riesling Fruehmess can be enjoyed thru the cours of a meal from a Fish dish, to cheeze and the dessert for exampel a lemon tart. Our Pinot noir pairs well on cheese and cold meat platter, red sauce pastas or grilled red tuna. Finally the Pinot Blanc Barrique It will pair exceptionally well with a chicken in a creamy mushrooms sauce, or a creamy parsnip or mushroom soup.

Luc Fallers oddlarlåda finns nu att beställa på systembolaget! klicka här.

Idag släpper vi en odlarlåda med tre viner Ludovic Rohrer. Alla tre vinerna uttrycker precis det  som domainen strävar efter; renhet i uttrycket av frukt och de förutsättningar som naturen ger.

Familjen har under flera generationer tagit avstånd från att använda konstgödsel och bekämpningsmedel och gården är eko och biodynamisk certifierad. Gamla fat, ingen filtrering och ingen eller endast lite sulfit vid buteljeringen. Hors Piste är ett av vinerna som Ludovic gör med skalmacerering och är ett orange vin på Pinot Gris druvan.

Och du hittar lådan här! ︎

Först och främst är vi kanske lite mer återhållsam i valet av ost idag. Det är inte som på det glada åttiotalet, -en hel ostbricka med så olika ostar som möjligt, gärna marmelad, vindruvor, kex och päron. - Då går det ju inte att matcha perfekt med enda flaska. Väljer man en eller två ostar så är det lättare att åstadkomma den perfekta matchningen med ett vin och det kanske är så man får läsa den här vinguiden. -less is more.

Om man scannar  av hur många sommelierer resonerar så är det olika viner till olika ostar baserade på mjölken dvs Ko-, Får eller Getmjölk. Samma mjölk i osten kan ändå kräva olika viner beroende på när under året man får mjölken eller som i alperna där osten, beroende på höjdmeter smakar olika starkt på grund av vad djuren ätit. Ung eller mogen ost kräver olika vin. Etc. Ett helt universum att undersöka. Men det finns lite tumregler att hålla sig i.

Tre enkla tumregler:

1. En ung färsk ost kräver ett ungt, fruktig vin och en mogen ost kräver ett moget, kanske lite oxiderat, vin som balanserar ostens kraftigare smak.

2. Glöm inte att "lokal mat-lokalt vin" alltid är en bra tumregel. Det skull tex kunna förklara varför Munster & Alsace Gewürztraminer, Epoisses & Vit Bourgogne, eller kanske en Camembert & Cider från Normandie passar så bra ihop.. Den här strategin blir lite svårare att använda när vi äter Svenska ostar men då får man tänka liknande ostar i tex Schweiz, Frankrike, Italien etc.

3. Undvik ett kraftigt, tanninrikt rödvin.

Vitmögelostar som Påverås, Brisa, Camembert, Brie, etc.  En tydlig linje är att vitmögelostar är rätt tacksamma att para med vin. Om osten är mild fungerar både ett lätt friskt rödvin som Pinot Noir & Beaujolais eller ett fruktigare vitt vin typ Pinot Gris eller Gewürztraminer. Till lite mer smakrika vitmögelostarna, tex en Brie de Meaux passar en smörig chardonnay eller ett vällagrat, moget klassiskt rödvin. Cider fungerar bra med Camembert , båda kommer från Normandie. Bubbligheten fungerar bra mot den feta osten och därför passar även mousserande vin bra till denna osttyp. Om jag ska rekommendera ett Rekovin….Simonis eller Faller RIesling. Prova Luc Faller Pinot Blanc Barrique 2013 istället för ett smörigt chardonnay.

Hårdostar som Almnäs bruk, Wrångebäck, Gruyere, Parmesan etc. Hårdostar med mild smak paras med ett fylligt och smakrikt vitt vin. Till mer lagrade smakrika hårdostar krävs fylligare och fruktigare vin med viss sötma, Vitt eller rött. Om vi börjar med Wrångebäck, Gruere och liknande så passar ett Pinot Gris perfekt till de yngre lättare ostarna och antingen ett rött vin med sötma typ Amarone till det mer mogna.  Om vi tittar på vad som "odlas lokalt" så finns ett fantastiskt sött vin på druvan Petit Arvine i Schweiz som passar bra till mogen Gruere.  Röda viner på Pinot Noir, Gamay (som i Beaujolais) och Savagnin(Jura) är röda lokalodlade viner som rekommenderas också till dessa ostar.

Parmesan älskar bubblor! Och i princip är det ostens mognad som avgör valet av vin. -Ju äldre, mer ihållande smaken är, desto  äldre vin.  Lambrusco skulle vara det lokala bubbel-alternativet till Parmesanost och Pinot Griglio det stilla. Om Jag skulle rekommendera ett Rekovin: Etienne Simonis Pinot Gris, Clos des chats, och Pinot Noir vinerna från Luc och Ludovic men här finns läge att prova själv.

Getost som Skärvångens bymejeri Vit Caprin - "liten, ung, frisk". Get ostar är mindre feta, smakar ofta lite starkare och lite saltare än ostar gjorda på komjölk. Om de är gjorda på opastöriserad mjölk är det kraftiga i getsmaken. Här kan man se ett brett spektrum av ungt, friskt, fruktigt vin till de lättare ostarna och  lägg på lite mognad och lite mer sötfruktighet till de mer mogna kraftigare ostarna. Kanske också att här blir det bättre med ett vitt vin är ett rött. Om jag skall välja ett rekovin så tar jag en Simonis Pinot gris Clos des Chats.

Munster  som Jürss, Mönster -  Är stark både till doft och smak. Här är det enklaste att gå efter geografin och välja ett Alsacevin. En Gewürztraminer eller en Pinot Gris är perfekt. Det klassiska valet är en Gewürztraminer men jag såg någonstans att man föredrog en öl på 6 till 8% så det finns utrymma att variera sig. Om jag skall rekommendera ett Rekovin så tar jag Lissner Gewürztraminer Muschelkalk eller Simonis Pinot Gris Clos des chats. Epoisses och Taleggio - är lite lik Munster och varierar i smak beroende på säsong men är inte lika bedövande i doft och smak. Geografiskt ett vitt Bourgogne gärna så frisk som möjligt eller ett pinot noir i den lättare skolan. Om jag ska rekommendera ett Rekovin så tar jag Luc Faller Pinot Blanc Barrique 2013. eller Rohrers Pinot Noir.

Grön-/Blåmögelost av fårost, tex Bredsjö Blå, Roquefort, Grön-/Blåmögelost av komjölk tex Kaxige kal från sommarhagens gårdsmejeri, Åsbergets, Rocka Fett, Gorgonzola, Stilton etc. Här verkar alla vara eniga - dessa kraftiga ostar paras bäst med söta viner. Portvin och Stilton får väl närmast klassas som lokalt vin - Lokal mat :-) men det är en riktig 100 poängare. Det finns fler möjliga alternativ som Maderia, Banylus, Tyska söta, Alsace, Sauternes etc. Och man får en chans att drick ett fantastiskt vin till nåt som matchar dem med sälta och syrlighet inte bara till söta efterrätter. Om Jag….nä ta ett riktigt sött vin!

Ostbrickan - Om du går för ostbrickan ta antingen ett favoritvin -det smakar ju bra till allt, eller gå för ett vin med lite fruktsötma i. Marmelader, vindruvor och päron är ju söta så det blir bäst med fruktsötma också i vinet. Om jag skall välja ett rekovin så tar jag en Simonis Pinot gris Clos des Chats.

Jag vill ändå säga att även om sommelierer och vinkännare rekommenderar en viss kombination så är smaken olika. Så använd guiden men testa själv!

Förr fanns det bara en perfekt matchning mellan ost och vin - det var rött vin som gällde! Så är det inte alls idag, det verkar snarare vara tvärt om faktiskt; -Det är relativt ovanligt att sommelierer rekommenderar rött vin till ost. Idag vet vi tex. att ett strävt rött vin med kraftiga tanniner i kombination med proteinerna i tex en camembert smakar bittert och vi undviker det därför. Det här visste vi inte på sjuttio- och åttiotalet och vi drack glatt rödvin till ostbrickan. Det verkar inte heller varit nåt' typiskt Svenskt utan det var likadant i tex. Frankrike.

Vin och ost är nästa tema på rekovin.com, Kanske för att Alsacevin är väldigt bra till ost men också för att det finns så många bra lokalproducerade svenska osta som förtjänar lyftas fram. Nationalklenoden "Västerbottenost" har vi att vara stolta över sedan länge. En unik historia  från Burträsk och fantastiskt god men kanske mest förknippad med sillbord, kräftor och västerbottenpaj. Idag finns så många fler fantastiska ostar i Sverige. I tex. Jämtland har man satsat på det lokala mathantverket. Tidigt tog man hjälp från franska ostmakare som bjöds in till Ås utanför Östersund för att lära ut det småskaliga hantverkets knep och hemligheter. För några år sedan gick resan åt motsatt håll, eller så besökte små Franska ostmakare Jämtland (jag kommer inte ihåg), för att lära av framgångssagan. Ladda ner appen Mathantverk från Eldrimmer eller kolla in rekoringen där du bor så får du en bra bild över närodlat och lokalproducerade ostar. Det har säker hjälpt till att små ost affärer vuxit fram vid sidan av "stordistrubitionen" med butiks ägare som kan sina ostar och producenter och alltid har riktigt bra, mogna närproducerade ostar till hands, hurra för dom!

Jag kan inte riktigt släppa det där med åttiotalets ost & vinkvällar med mycket rödvin. Kan det verkligen varit så att vi älskade kombon det för att vi inte visste bättre? Eller med foliehatten på, kan det vara så att tex de kraftiga, tanninrika vinbomberna inte fanns på den tiden. Kom inte dom när alla skulle göra samma typ av vin, enligt den mall som gav 100poäng av Robert Parker? Odlarna köpte samma kloner av vinplantor, ett slott i Bordeaux försåg alla andra med samma jäststam, man väntade till full fruktmognad och fick högsta möjliga alkoholhalt -man tillverkade en vin-cocka-cola som helt enkelt inte passade till ostbrickor. -Ja inte vet jag, men rött vin och ost är nåt' jag verkligen kan längta till även om jag kunskapsmässigt vet att ett vitt skulle vara bättre. På tal om längta till.. så har jag en vinkompis med visst förflutet i Schweiz. -Jag känner ingen som kan njuta av ost i slutet av en måltid som han. Han tar in osten i vad det verkar fler dimensioner än vad jag kan -Njutningen är total! Kan det finnas två vägar in i Ost&Vin - ostälskarens och vinälskarens?

Hur svårt kan det vara? Ost är krämigt, lätt syrligt, fett och sälta. -Allt syrligt vin som bryter borde väl funka eller vad gäller? Under dom närmanste veckorna tänker vi göra en liten ost och vinguide och naturligtvis prova och dela med oss av resultaten. För provningen tar vi två olika utgångspunkter; en där osten står i centrum och vi skall välja vin till och en där vinet är valt och vi skall välja ost att tex avsluta en middag med. Jag hoppas för revansch för rödvin till ostbrickan :-)

Almnäs bruk Wrångebäck - almnas.com

Skärvången vit Caprin - bymejeriet.se

Påverås Brisa - paverasgardsmejeri.nu

Sommarhagens Kaxige Kal - sommarhagensgardsmejeri.se

Rött - Faller Pinot Noir

Vitt - Simonis Pinot Gris Clos des Chats

Orange - Binner SiRose

Resultat: Ingen tvekan om resultatet vitt vin är bäst. Så överens i en provning har vi inte varit tidigare så det är bara för mig att bita i det sura vi var nog mer rödvins-entusiastiska än smak fokuserade på sjuttio- och åttiotalet. Jag trodde nog att det röda skull matcha det vita bättre speciellt när vi kom till hård- och blåmögel ostarna, men inte ens där var det riktigt nära. Fantastiska ostar till fantastiska viner  -Tack för Lunchen!

Vi släpper en vinlåda med Etienne Simonis viner imorgon. Inför släppet gjorde vi en lite mer personlig intervju som vi gärna delar med oss av. The story behind…

REKOVIN:     First of all we wondered about the heritage. When you grow up on a wine yard that has been in the family for several generations can you make another choice or does it come naturally to continue the tradition?

ETIENNE SIMONIS:    “When I was 15, I had no idea what job I wanted to do. My father was a winemaker but it was not obvious for me to take over from him. I didn't like going to school very much and one day a friend said to me "but why don't you learn this job? you are lucky to have an estate!".  I went to Beaune in Burgundy to study. And then it was a revelation: I have been passionate about this job since I was 15. Of course, my father was very happy that I continued his work.”

RV:     The taking over and changing things could of course be a delicate matter If your parents changed for what they thought was better, then it would be some kind of disregard to change again, or?

ES:     “My grandfather Joseph experienced several important changes: the arrival of tractors and the beginning of direct sales. My father experienced mechanization and the use of chemicals. For me, the revolution is both to go back to listening to nature, to the plant and its needs, but also to simplify and modernize to allow us to work efficiently without chemical products.”

Simonis gården, 1955

Then we asked a little about their philosophy both in the wineyard and in the cellar.

ES:    “My philosophy is to accompany the vines, to allow them to get the best out of their terroir.  Thanks to this, we produce high quality grapes. The winemaking can then be very simple: with an excellent raw material, the final product can only be good! We want to offer natural wines that are rich in taste and offer pleasure and emotion.”

RV:     Out of curiosity we wondered if the Covid-lockdown did change anything for “The Simonis” professionally.

“The covid has changed our daily life because we receive far fewer visitors to the estate. We have less real contact with our customers but we can count on their loyalty. In the vineyard, the cycle of vegetation continues and we don’t have any problems carry out our normal tasks even during the lockdown.

Then we asked about their wine style. Not only is the wine style we experience today very generous but also if it has also changed over time.

ES:     “Yes, our wines are generous. This is due to my way of making wine and to our terroir. When I was at the beginning of my career, the style of my wines was different. I was very attracted to over-ripe grapes. I really liked making rich, very ripe wines. Today, I prefer ripe grapes but also balance.”

RV:    And finally bout the wines included in the winebox; Sylvaner vieilles vignes, 2018. Pinot Gris and Riesling Les Moulins 2017, anything particular about the wine to share?

ES:     “The 2017 vintage was marked by frost: in April, 2 days of frost destroyed 50% of the grapes. As a result, the yields were very low and there is a nice concentration in the wines. The quality of the grapes was very good with good balance and freshness. For the year 2018, it is the warmth and generosity that have marked this vintage. The grapes were abundant and very ripe. The wines are charming and expressive. Thanks to biodynamic viticulture, we were able to preserve a nice freshness on the finish.

Hoppas det var lite inspirerande läsning och att det ger lite bakgrund till både odling, årgångarna och vinerna. Vi har en "lapp i lådan" som kan ge lite inspiration till mat eller smaker till vinerna och att prova dem mot varandra ger en bra tydlighet vad de olika druvorna smakar eftersom de övriga förutsättningarna i princip är desamma, bara druvorna som skiljer.

Vinlådan “Simonis odlarlåda” är live på systembolaget nu! Hitta den här ︎

Följ Simonis gården på insta @etienne_simonis ︎