ALSACE 26

Så var det dags att hälsa på hos våra odlare i Rheinhessen och Alsace. Det var två och ett halvt år senast det begav sig och det händer saker hela tiden. Det finns nya årgångar att prova, ibland nåt' nytt vin och vi ville gärna höra hur det går för ungdomarna som tagit över, eller precis står i begrepp att ta över dom små familjegårdarna som vi representerar. Theo på Lissner gården hade tagit över det som görs i källaren redan när vi var där för sex år sedan. Nu sköter han mer och mer men det är klart att Bruno fortfarande rycker in och avlastar och hjälper till. De senaste åren har definitivt varit ett test för Theo med rekord varm 2021, rekord blöt 2024 men 2025 och 2023 var bra, som tur är. Niklas Rückrich började etablera sitt eget vin 2021 på en hektar av gårdens 14. Hans startade på topp och blev snabbt känd. Vi fick en liten tilldelning 2022 (2 hektar) och nu är han uppe på 5-6 hektar och har börjat ta ansvar för hela gården och har lite att styra med. Slutligen håller Matthias på att ta över precis nu efter Luc och Myriam. Vi tycker att det är spännande med generations skiftet på en går när så mycket egen övertygelse är investerad i både odling och vinmakning.... Hur går det till? Är det konfliktfyllt etc. Summeringen är väl efter denna resa att önskan att gården lever vidare är starkare än önskan att det ska fortsätta precis som innan. Att det finns konflikter, absolut men det verkar hanterbart.   

Här kommer lite av en resebeskrivning som vi skrev medans den pågick...

Solen lyste över Hallands kusten och vi såg dom första hoppfulla fågelsträcken. Ändå följde oss snön ända ner till  kullarna vid Kassel, då var vi nästan framme hos Niklas Rückrich i Rheinhessen. Fyra plusgrader kändes plötsligt varmt och vårligt.

På gårdsplanen hos Rückrich var allt lugnt. Aktiviteten var uppe i vinbergen, där det klipptes vinrankor. Varje vinranka ska klippas, nästan 100.000 stycken och vid varje ranka skall man tänka till hur just denna ranka mår bäst av att klippas. Det tar lite extra lång tid men det är det värt säger Niklas. Tre månader pågår arbetet med att klippa för tre personer. När man smakar vinet vet man att det är värt det extra arbetet!

Niklas har utökat från de två hektaren han brukade, när vi fick vin senast. Fem til sex hektar av gårdens 14 gör han nu eget vin på och han har till och med haft möjlighet att låta vinet mogna ett extra år på fat, och det gör skillnad, Wow!

Vi kan lova fina viner men han har små volymer och vinet är eftertraktat, inte minst i Japan, så vi får återkomma när vi vet vad vi kan få av hans eftersökta vin. Vi hoppas få Shiro (Vitt) Akai (Rött) och Ruhländer(Orange). Sen om vi kan få lite av hans andra viner så är det bonus! Besöket avslutades med en lunch som Mamma Rückrich gjort; en potatis och böngryta, förstärkt med korv och senap för alla kroppsarbetande vingårdsarbetare och vi vinsurplare fick vara med.

Det är bara några timmars resa mellan Rheinhessen och Vogesernas bergsluttningar i Alsace. När vi anlänt till Colmar och checkat in, var det skönt att få lite steg i kroppen. Vädret var ytterligare lite varmare och vi gick runt i Stan. Det är lugnt under vintersäsongen och vi cirklade in mot den ikoniska Naturvinsbaren ”L’un des sense”. Otroliga viner, goda smårätter att dela och en sommelier som var ett mirakel av kunskap och hon hade en osviklig förmåga att förstå vad vi ville ha. Toppen! Har ni vägarna förbi så passa på.

Morgonen därefter åkte vi till Ammerschwihr. Vi har både Christian Binner och Etienne Simonis i byn, eller egentligen precis i utkanten. När vi kom till Dom. Christian Binner tog Beatrice (Christians syster) emot oss och bestämde att vi skulle börja i vinkällaren. Då dök Christian upp och eftersom han och Michele varit på vin mässor i två veckor ägnade han gärna tid med oss i källaren. Tröttheten i ögonen förbyttes mot energi och glädje!

Han gick loss ordentligt och vi provade senaste årgången, på många viner. Friska, fruktiga och uppiggande. Sedan gick han loss på vin som jäst klart men som var i olika mognadsfaser. Kul och väldigt intressant för att förstå hur dom skall smaka när dom mognat klart. När vi ändå var där så provade vi olika cuveerna(Fat) som skall blandas för att få till komplexiteten och smaken i ett vin, tex SiRose. …så mycket smaker, så mycket fantastiska viner! Vi blev bjudna på lunch med dom tuffa som klippt vinrankor hela morgonen, en Choucroute med all garnering och en perfekt muster ost på baguettbitar. Vinet till det? En Riesling från 1989 men minst lika bra var den SiRose Christian plockade fram från kylskåpet. -Det är verkligen ett unikt och enastående vin! (och det finns på systemet!)

Tvärs över ett litet vinfält bor Katia och Etienne Simonis. Dom tog emot och berättade lite vad som är på gång. Etienne var nöjd med att arbetet i vingården var i god tid det här året och inte kändes stressfullt. Han var glad att han hela tiden ser mer och mer djur i vinberget inte minst bönsyrsan. Vi trodde att namnet kom från bönor, men det visade sig komma från Bön då det ser ut som syrsan ber en bön när den väntar på sitt byte. Både Katia och Etienne var väldigt glada åt årgång 2024. Dom tyckte att vinet är friskare och smakar som vinet gjorde innan det blev riktigt varmt, så ett friskare vin väntar med nästa årgång!  En ny Crémant är också på gång eller faktiskt två. Rosé cremanten (Pinot Noir) kommer i år men en ny top-cremant, gjord på druvor från Clos des Chats skall först lagras i 5 år, så den ser vi inte förrän 2029 (efter mycket räknande på fingrarna:-)). Vi provade den nya årgången 2024 vi håller med att det är en frisk klassisk årgång. Riktigt, riktigt fina rena, skarpa viner. Dom borde kommer till oss under året beroende på hur länge Katia och Etienne vi låta dom mogna i flaskan.

Vi hade bokat ett ställe för kvällen som är med på Star Wine List rekommendation över restauranger med bra vinkällare. Det var ett mysigt familjehotell (Hupsa Pfanalla i St. Hippolyt) i Restaurangen höll både dotter och son i servicen och gjorde det väldigt trevligt att vara gäst. Dottern hade besökt Sverige och Sonen var intresserad av vin så vad kunde gå fel? (Missa inte att prova en gul Chatreuse om ni kommer dit)

Hos Luc och Myriam ska nu sonen Matthias ta över eller kanske till och med dom båda sönerna. Amaury, den äldre, utbildade sig till ingenjör och jobbade på ett stort konsultbolag, men tröttnade på det inrutade livet och vill vara med Matthias, den yngre, och odla vin. Mattias har sedan unga år varit inställd på att ta över. Utbildning i schweiziska Nyon med praktik bla hos Marie Therese Chappaz, en ikonisk biodynamisk vinodlare. Så nu blir det lite nytt hos Faller! ja, jo, men ingen revolution utan en vidareutveckling på det dom redan gör så bra. Mattias har ny kunskap som kommer väl till pass på gården. Det blir säkert små grisar som kommer att böka runt och bidra till mikrolivet. Häst som plogar och en mer varierad grönska och kanske träd (Pappa Luc var lite orolig) i vingården. Vinstockarna som Luc och Myriam planterade för 30 till 40 år sedan är en tillgång. Stabila gamla plantor, Inga sent växt förädlade kloner som myndigheter pushat fram för att användas, men som alla drabbas lika av tex ett virus. Biologisk mångfald är stabilare! Det lät definitivt som att Matthias tänkte beskära lite annorlunda för att få, lite mindre skörd men mer intensiv smak på druvorna också. Annars verkade som att smaken på vinerna kommer att var den föredragna smaken också framåt. Trots att Matthias mött så mycket nya viner och smaker på utbildningen kändes det som han ville föredrog den stil vinerna har idag, en smak som han redan varit med och utvecklat tillsammans med Luc.

Det är en bit att åka upp till Woxheim som ligger några mil utanför Strasbourg. på Lissner gården var Theo fullt upptagen med att buteljera det första vinet på årgång 2025. 2024 gav väldigt liten skörd och vinet var slut och kunderna ropade, då får man prioritera. Bruno tog emot oss och berättade att 2024 gett kanske en tredjedel av en normal skörd. Det hade varit en blöt säsong och hela den normala årsnederbörden kom under en månad. Årgång 2025 var bra och den låg nu i källaren. Vi testades med att förstå jordmånens påverkan på vinet. Samma druva på en rik jordmån och en mager. När vinrankan har ett lätt jobb att mogna sina druvor ell får kämpa. Vi klarade oss utan att få körförbud och togs med till källaren för ytterligare provning direkt ur fat och ståltankar. Fantastiska smaker, intensiva, mineraliska, salta, zestiga, fruktiga ja ni som smakat vet! Otroliga viner!! Bruno visade lite bilder från skörden, i vinfält fulla av örter och blommor, en dröm-djungel med druvor som liknar oslipade ädelstenar. Varje vinranka bär precis då mycket vindruvor som den orkar med att mogna. Skalet, juicen, kärnorna, ja till och med stjälkarna är perfekt mogna när det ska skördas. Och kvaliteten på vinet...  helt unik. Det är en bit kvar till den nya årgången skall buteljeras men vi är hyfsat väl beställd på 2023:or, så vi klarar att vänta.

Även denna kväll hade vi spanat in Star Wine List rekommendationer och gick på en vitduksrestaurang med super vinlista. Att servera naturviner och vara "fine dining" är ingen motsats, snarare tvärt om.  Så länge man är mest intresserad av smaken, inte prestigen….

Det är otroligt kul och berikande att träffa våra odlare. Tänk på att ni också lan besöka dom. Man får boka besök före, mail och telefon nummer finns på hemsidan. Det är med ett ständigt leende vi provar vin, hör på utläggningar och historier och känner hopp för att det finns lösningar! Att det dessutom innebär, bättre kvalité, mer intressanta smaker, mer mänskliga dimensioner och mindre negativ påverkan på allt liv är ju fantastiskt!