DET STÅR "FRISTIL" PÅ GÅRDENS ETIKETTER.

Efter att ha gått i Martin och Marions fotspår en stund, så förstår man varför. Gården ligger där det nästan inte går att odla. Alltså, det gör det naturligtvis, men allt arbete måste ske för hand, eftersom det är så brant. När man lagt ner all sin möda och omsorg på vinrankorna, och har superfina druvor så vill man naturligtvis, ha ut det bästa i smaken på vinet. Har man då modet att göra så att det blir fantastiska viner så passar det inte alltid alla vinlagar och regler. Vinerna smakar inte som det som regelskaparna tror är kommersiellt bäst för regionen. Pranzeggs viner får inte kallas annat än "Prodotto in Italia" ibland får dom inte skriva ut hela druvans namn på etiketten men vinkritiker över världen är överens, -dessa få flaskor är unika och fantastiska!

Gården har gått i några generation i Martins familj. Martin var den första att helt och hållet ägna gårdens arealer till vinodling. Snabbt blev gården certifierad ekologisk och snart var den även Biodynamisk och en del nyplanteringar var nödvändiga. Sedan har det handlat om att göra exceptionella viner tillsammans med Marion.

Eftersom det är naturen, bergen, som sätter gränserna för maskiner så var det nog givet att odlandet på gården skulle få ta tid. Att jordmånen skulle få tala i vinerna och att göra unika och speciella naturviner låg nog nära till hands. Mod har ändå krävts för att gå sin egen väg, mot alla vinlagar och regler.



Hela vingården är gräsbevuxen för att främja mikrobiell aktivitet och på så sätt bevara marken från erosion och gynna livet i jorden. Inga herbicider eller kemiska gödningsmedel används, allt för att bevara mikrofloran och jordens fauna.  Odlingen sker i stor omfattning med pergola uppbindning. Denna teknik var vanligast förr, och ju brantare det är , desto mer fördelar har den. Pergolan hänger ut över terrassen nedanför. Den erbjuder skugga för människorna som arbetar med vinrankorna, och den ger lite mer utbyte. Nackdelen är att det är svårare att tex veta hur man ska klippa vinrankorna så dom som jobbar måste vara erfarna vinodlare. Det går inte heller att mekanisera arbetet om man har pergolor, men för Pranzeggs del spelar ju det ingen roll.

Laurenc på Lagrein, Campill på Vernatsch och Caroline på en vit druvblandning är gårdens flaggskeppsviner. Här är det som om allt går ihop i en skön balans. Vitt vin har om inte revolutionerat vin scenen hos Syd Tyrols kvalitetsodlare så åtminstone fått stor uppmärksamhet. Pranzeggs Caroline är ett av dessa viner som fått stor uppmärksamhet runt om i världen. Vernatschen är från gårdens äldsta vinrankor och vinet har så stora kvaliteter att man nästan blir förbluffad. Det är en svårodlad druva med tunt skal som lätt utsätts för mögel …men när man lyckas ger den helt underbart vin! Lagrein när man gör det seriöst är fullständigt bombastisk som ung. Med tid blir det avrundat, men aldrig gammal och trött. Saftigt men piggt och fräscht efter 5 år och 5 till är inget problem, om man vill lagra. Om det är flaggskeppen så ska man inte missta sig på resten av vinerna. Både PetNat MiauMiau och Demian är super intressanta viner lätta att dricka men med lager på lager av smaker som avslöjas medan man njuter flaskan. Vet inte om vi någonsin druckit ett bättre Rosévin! Tonsur är  en fältblandning från tio olika druvor från ett fält som bara nås med linbana. Rosso per tutti ett ungt snyggt rött. På toppen ett lite dyrare vine Gewürztraminer GT. Gewürztraminer har sitt ursprung i regionen. Martin och Marion skördar tidigt för att inte det aromatiska dofter och smaker ska var "all over the place" den här årgången hade en spännande utveckling och man lät jästfällningen som varit med under mognaden följa med in i flaskan i sin helhet. Mer fristil än så blir det nog inte!