Dags att byta fokus ett tag och ägna tid åt våra fantastiska odlare. Vi försöker att inte resa med tanke på utsläppen det skapar, som tur är behöver vi inte åka längre än vinet skickas! Vi åker ner för att prova vin, kolla in alla nya projekt och vi har lovat Skeppet en nyhet inför sommaren så det blir hårt jobb som vanligt på RekoVin!

Vi njuter på soldäck på Stena Jutlandia, nöjda för att vi under dagen öppnat för Lissners .G 2021 på Skeppet och Systemet - super friskt härligt lätt skruvat naturvin. Vi är lite långsamma o bartendern i utomhusbaren frågade om vi ”bara skulle titta, eller?” då fick vi samla ihop oss snabbt och beställa en stor stark. Sedan satt vi, så gott det gick i lä, i den friska vinden och njöt av utsikten när vi lämnade Älven och gick till havs.

Resdag innebär mil efter mil på Autobahn med få stopp för kokkaffe och mat. Det var kristihimmelsfärds trafik men klockan sju var vi på hotellet i Marlenheim. Vi skakade loss benen med en snabb sväng i byn och åt sedan Sparris menyn med ett Muscatvin på Hotellets restaurang. Som vanligt underskattar vi hur kallt det är i början av säsongen i de ouppvärmda stenhusen.

Alsace

Luc och Myriam tog emot oss i solen på gårdsplanen. Vi fick oss till livs både hur Lucs familj flyttat från nuvarande Tyskland på 1800 talet, varit garvare och nu med olika efternamn är vin odlare, hotelägare och restauratörer i byn; alla är kusiner! Myriam kommer från västkusten med fiskare i släkten men flyttade när hon träffat Luc till Itterswiller och snabbpluggade vinkunskap och engagerade sig i gården. Byggnader rustades upp och odlingen ställts om till ekologiskt men det har vi skrivit om tidigare. Nästa generation går på vinskola med biodynamisk inriktning. Inga större väderkatastrofer i år verkar det som, snarare tvärt om. Så här långt har det varit stabila förutsättningar; Soligt i början av året, regn under sex veckor och nu friskt men klart -efter 25:e maj är frostrisken över enligt sägnen.

Gårdens Vinrankor är utspridda på många ställen i Itterswiller och Epig. Årets projekt är att aktivt så in gräs och örter mellan raderna av vinrankor, låta det växa högt, vika ned eller slå det, och låta det ligga för näring, struktur och hålla nere jordtemperaturen under sommaren. Vi kollade vinbergen och de biodynamiska växt teerna, kohornsgödsel, mm.

Vi provade vin. 2022 verkar lovande! En ”riesling natur” som nog dyker upp i sortimentet men också två sent skördade viner. En på Pinot Noir som kallas Rosé och är egentligen är ett lätt rött vin som bara fått en mycket kort tid att jäsa med skalet, Det blir perfekt på Skeppet under sommaren! Likadantmed ett Riesling ”Late Harvest” så det var tre nya spännande viner!

En snabb härlig tre-timmars lunch hos en kusin med många saker att redaut, roliga historier ur verkliga livet, god mat och skön stämning avslutade besöket hos Luc och Myriam för denna gång.



Hos Maison Lissner stod Bruno och monterade en manuell såningsmaskin som såg ut precis som en liten sparkcykel. Vi fick en genomgång av utvecklingen på vingårdens olika lägen, hur växtligheten präglas av jordmånen och att ingen mänsklig störande aktivitet pågår bland vinrankorna just nu. Växter, fåglar, bin, rådjur, och insekter har en fristad i Bruno och Theo biologiska mångfald. Här lever levande vin! Vi har nu sett vinodlingen under olika årstider och i Maj är det kanske som störst skillnad mot alla andra. När andra odlare är stressade för att rensa stockar på nya skott och jord så gör Bruno och Theo allt för att undvika att göra nåt. Visst det innebär att dom får mycket mindre vin i utbyte per vinranka men man känner en glädje i hjärtat och tänker att det är sånt här vin man vill dricka.

Vi provade husets hela uppsättningen av vin och det är många viner! Bruno valde nästan direkt att göra ett vin per druvsort och vin läge när han tog över för att förstå vad varje unik förutsättning gör i vinet. Vi provade nya årgångar och även vin ur nyöppnade flaskor jämfört med flaskor som öppnats för flera veckor sedan och stått i kylen med korken lätt i tryckt. Dels smakar man då hur vinet kommer att utvecklas över tid och att vinerna är stabilt hållbara att lagras. Fantastiska viner! Det är så kul att dom verkligen smakar så olika från år till år, och att de lever vidare i flaskan. Fantastisk provning och resonemanget runt. Även Bruno är inne på att 2022 var ett bra år men allt är i fat och ändrar sig hela tiden och det beror på vad man gillar hos ett vin, men varmt var det!

Årets projekt även om det hela tiden händer nya saker hos Bruno och Theo, handlar nog om att ha en dialog med somelierer på restauranger med eller utan Michelin-stjärnor och utbilda i naturvin och naturvinsmaker. Somelierföreningen (Typ) har bett Bruno om assistans. Många somelierer har naturlig byggt sin smakkunskap på en traditionell vinkultur, en del har gett sig ut och förstått sig på naturviner men många har blivit fast i den smak dom växt upp med. Nu vill kunderna annat och man måste anpassa sig även i traditionalisternas bunker, kul va!!! Bruno säljer redan sitt vin till många stjärnkrogar och därför har somelierförening bett om utbildning och han hade många roliga historier om somelierer som verkligen inte ville förändring, ifrågasatte allt men till slut ändå förstod att de måste ändra eller dö! Många namn på både restauranger och personer men vid den tidpunkten var vi under vinets påverkan att inga namn i världen kunde fästa i hjärnbarken. Efter fyra timmar tog vi oss så sakteliga tillbaka till hotellet för en god middag och lite Insta arbete.

Beaujolais

Vi köpte Pain, Fromage, des tomates et fraise på torget i Marlenheim innan vi styrde kosan mot Beaujolais. Dvs vi gjorde ett stopp i en garnaffär i Mittelhausbergen innan vi gav oss ut på motorvägarna. Jetboilern kom fram utefter A36:an vid Montbéliard och matsäcken avnjöts med kokkaffe. Soligt men friskt väder, rätt skönt att det inte var för varmt. A6 till Beaune, köpte kaffe utanför Marché aux Vins, - fullständigt galet mycket turister! Var framme på hotellet ”hotel de grand vin” i Fleurie, Beaujolais kl 1700.

Nu var det varmare och blomningen i full gång. Åkte upp till kapellet på toppen av närmaste vinberg ” la madonne” och gick en liten minivandring. Utsikten över dalen var fantastisk och den kunde vi behålla inifrån restaurangen  Auberge du Domaine Madonne. En rustik trerätters meny: sallad Fleurieonnais ( med andouilette-inälvskorv ) cotê de Beuf och en tart au chokolad/praline rouge. Gårdens naturvin var sammetslent och syltigt som ett Languedoc, nästan. Cikadorna spelade i den ljumma kvällningen. Av misstag försökte vi forcera fel dörr på hotellet när vi kom hem, otur!

Tog vår Grand Kafé på torget i Fleurie på morgonen och åt lätt medhavd frukost. Vi körde genom Villie Morgon till Regnié och upp på berget dit GPSen pekade. Inte kom vi dit vi ville! inte ens efter att ha frågat om hjälp av folk på gatan. Vi fick ringa och Sandrine som sa åt oss att stanna där vi var så skulle hon leta upp oss. Det visade sig att vi var rätt nära ändå. 

Eftersom vi inte besökt Sandrine förut så la vi mycket tid på vinbergen. Beaujolais-Village högst upp ovan kyrkan st Joseph hade ett härligt mikroklimat, det kändes fritt och luftigt och med äng och skog bredvid sig. Att detta vinläge inte får kallas Morgon beror på att förr i tiden, innan global varming, hann druvorna ofta inte att mogna. Arbetshästen bodde på ett gräsfält bredvid. Regnié (uttalas rechne, ungefär) låg lägst och Morgon Les Charmes och vagabondlägena mitt emellan. Les Charmes vätter åt syd/sydost vilket är bra för sol och värme, bara det inte blir för varmt. Fältet består av gamla stockar och här har Sandrine planterat in nya stockar där gamla dött. De unga har svårt att etablera sig i konkurrensen med de gamla som redan har rötterna djupt ned i marken, vi får se hur det går.

Ett av vagabondlägena behöver planteras om ca 2000 plantor. Vinrankorna såg gamla och trötta ut och hade innan omställningen som den förre ägaren gjorde länge varit en kemisk odling vilket förkortar livet för vinrankan. Vinrankorna tas kanske upp i höst och sedan får marken vila i några år innan en nyplantering sker och första skörden kanske kommer efter fem år så det är lite tidsperspektiv på det hela. Vinkällaren är restaurerad, med nytt tak, nya ståltankar, men där återstår mer att göra, speciellt isoleringen. Träd är planterade runt om som förhoppningsvis kan ge lite skugga. Vi provade årgång 2021 och 2022. 2021 på flaska redan och frisk och fruktigt, 2022 på fat ännu inte klara men mer sol och värme så kraftigare smak. Vi smakade ett Amfora (Jarre) vin, exakt samma vin från ståltank och amfora där amphora vinet var lite mer av allt. Kanske att det fått mer kontakt med syre och därför är lite mer ”moget” redan och vinet på ståltank kommer ikapp, eller så fortsätter amforan en lite annan utveckling vi får se.

Vi blir bjudna på lunch med familjen; Sandrine, Arnaud, och barnen Elise och Augustine. Egenodlad sallad, en korvgryta Beaujolais på ”vin paradis” (druvjuice) och druvrester, ost och en pralintårta i köket i huset på rue Saint Joseph mellan Bergen, Morgon och Regnié. - Ett oförglömligt minne!




Tillbaks i Alsace

Michéle tog emot oss hos Dom. Christian Binner på årets första dag med riktig sommarvärme. Raskt bestämdes att vinprovning skulle ske som picknick, där druvorna växt. Vi valde vin, la på kylning kollade källaren och pratade om vad som händer och fötter. Vi fick en pratstund med Laurent som vägrade följa sin vinköpares krav på att ta fram mer druvor genom gödsel och bekämpningsmedel för tre år sedan och istället arrenderade ut sina 7 hektar till Christian som nu ställer om odlingen till naturvin, certifierar eko och biodynamiskt. Laurent ingår numer i teamet får arbetskamrater och bidrar med sin kunskap hur man kan effektivisera arbetet, han karade sina tidigare 7 hektar själv så han kan bidra med sina erfarenheter. Allt ser bra ut så här långt i år enligt Laurent.

Vi köpte lite delikatesser till picknick-provningen och började vandra i vinbergen i hettan. Brant uppför i Kayserberg belönades vi med vackra vyer och kall mousserande cremant. Vi öppnade ett bubblande Äpplevin (hälften Äppen hälften Muscat druvor) och firade Michéles födelsedag. Vi satt på den del av kayserberg odlingen som gården avdelat till vilda djur. Djuren kommer ner från skogen och äter blad, blommor och druvor. Dom ratar naturligtvis de andra odlarnas odlingar eftersom dom inte vill äta gift/kemikalier (…vem vill det?) så för att minska skadorna avsatte man ytan närmast skogen till djuren och försöker skydda resten.

Nästa vin ett orange Riesling Grand cru Schlossberg, längst upp närmast skogen. (tur vi inte skulle gå dit upp i hettan 😊) som vi såg från där vi satt och ett snyggt friskt Muscat vin som doftade muskotnöt. Vi drack tre olika versioner av Scarabee (från Kaefferkopf) i skuggan på kaefferkops sluttningar. Alla med samma druvblandning men utöver den vi redan har även en oxiderad sötfruktig och en ”perpetual” som görs som sherry med nytt vin som blandas i varje år till den blandning som startades 2012. Picknick med sallad, paté, lokala ostar och inlagda gurkor åts och en ny bekantskap ”Amourschwihr” vitt och rött slank ner med maten. Överallt där gårdens vin växer, är det en kraftig växtlighet av gräs och örter, träd och en naturlig biologisk mångfald. Christian och Michéle har nyligen köpt en ”plot” och låter det växa vilt med buskar, träd, pergola bindning för vinet och annat. Årets projekt är att utvinna gourmet druvolja ur vinkärnorna men mer kretsar kring problem med jäsningen för skörden 2022. Christian har avsagt sig många uppdrag för att fokusera på utmaningarna som ligger framför odlandet. Jäsningen har varit onormal för 2022 och det är många odlare som upplever samma sak. På grund av extremvärmen 2022, 35 grader i tre veckor, gynnades vissa bakterier på bekostnad av andra och vinet uppför sig inte som väntat under jäsningen. Chritian blev, veckan före jul 2022, tvungen att filtrera vinet, mot sin övertygelse att vinet själv alltid hittar sin lösning. Så nu ligger 2021 kraftigt reducerad pga hagel och en 2022 med osäker utveckling i källaren så det gäller att fokusera. 80 naturvinsodlare delar nu erfarenheter för att man bättre skall förstå det som sker.

Vi fick även lite egen kortsiktig dramatik som avslutning på vinbergsvandringen. När vi kom ner till bilen så stod termometern på 40 grader och bilen var stendöd. Vi fick lämna den tillfälligt och fick skjuts till Katja och Etienne Simonis.




Hos Simonis var vi ute i vinfältet närmast gården där Riesling och Muscat druvor växer. Vi var väl fortfarande lite störda av bil-intermezzot men den harmoniska, naturliga växtligheten runt vinrankorna av vildmorot, klöver, kärringtand, vintersallad mfl. som insekterna vill ha, lugnade ner oss. Etienne visade, Katia översatte och missuppfatningarna haglade och stämningen var uppsluppen redan innan provningen hade börjat.

Etienne visade oss att deras plantor är mindre och ljusare gröna (än på kemiska odlingar) och ger mindre men bättre druvor i utbyte. Nya rankor planteras när gamla dör, och han var inte så pigg på att rycka upp hela fält för att plantera om. På vissa ställen satt två stockar precis bredvid varandra. Så gjorde man förr för att få konkurrens och mindre men bättre druvor. (mindre både till storlek och till antal). Speciellt Muscat stockarna vill gärna ge mycket druvor (på en planta kan det vara 25 klasar) så för att få bra kvalitet måste de hållas efter ordentligt. Gödsel behövs inte, det blir bättre utan. Fågelholkarna på fälten, som vi skrev om tidigare, var nu bebodda av småfåglar, men ännu inga fladdermöss i fladdermusholkarna som satts upp.

Vi blev avbrutna av en flaskleverans. De söta viner som man gör på gården skulle buteljeras två dagar senare, resten kommer på flaska i Augusti, så det var lite att fixa med inför torsdagens buteljering. Så här långt på året hade det varit bra växtförutsättningar enligt Etienne.



Vi gick in i källaren. Föregående årgång låg i tankar och fat och bubblade. Vi provade Riesling från 2021, låg volym eftersom man fick rensa ut mycket vid skörden pga mjöldaggs angrepp. Vi får vara på tårna och beställa i tid! Vinrankorna är mellan 15 och 20 år. Snyggt ren frukt med lite sälta i smaken. Otroligt läskande att komma in från värmen ner i den sval källaren och dricka ett svalt, generöst riesling vin! Vi provade ett nytt Riesling från Kaefferkopf (Där bilen står med osäker framtid) på granit, 2021 supersnyggt mineraliskt vin. Cremanten var av årgången 2020; snygg frisk, klassisk smak. Druvorna i Cremant Extra brut är Auxerrois och Pinot Blank. Följer fint dom tidigare årgångarna som vi haft. Tangerin är lättare och friskare, -inte så massivt som 2020(dagens årgång på Systemet). Mer bärnstensfärgat än rött som 2020. Indien 21 mindre skillnad jfr 2020 än Tangerine men friskare. PG 2022 rund sötfruktig generös smak. Ingen sötma enligt lab rapport och ingen sötma hänger kvar i eftersmaken så det stämmer väl men när man smakar så tror man nog att lite sötma finns där. Vitt vin för kalla dagar! -Kommer i Augusti. Pinot Noir 2022 fick två veckors jäsning med skalet, delvis hela klasar, delvis utan stjälkar. Fruktigt, lättdrucket, Pinot Noir Les Courbes från granitjord, mer klassisk kallklimats Piont Noir snygg friskhet, mer struktur än den fruktiga varianten.

Gew-21 sötma runt 10g/l. Exotisk frukt, snygg sälta och beska och viss syra och lång, lång smak. Helt klart ett sött vin. Generösa viner

Etienne blev avbruten stup i kvarten av telefonen eller leveranser/upphämtningar. Katia körde oss till bilen som tack och lov startade igen. Nu kunde vi fortsätta som planerat för vi hade lite vin att ta med hem. På kvällen gick vi ut i Colmar och åt Sparris på en Weinstube i Little Venice kvarteren. Den 28 gradiga kvälls värmen sjönk sakta, sakta på kvällen.

Tyskland

Bilen startade, vi packade och åkte norrut mot Rheinhessen där vi stämt träff med några unga vinodlare som vill nåt’ annat än konventionella viner. Redan efter några år är dom väl etablerade och någon hade sålt till Sverige. Rätt mycket trafik, vägarbeten och långtradare på vägarna.

En sen ändring från Beny’s gjorde att vi började hos Chris Barth. Efter en karriär som It Security konsult hos Siemens så ändrade Chris bana. Det fanns en möjlighet och det ena ledde till det andra. Naturvin men inte zero zero till varje pris. Eko och biodynamisk. 7 hektar 16 olika druvor. Rätt klassisk smakbild två udda intressanta viner en sylvaner och en Pinot Noir och en snygg frisk Riesling. Skalmacerering på några druvor som sedan ingår i en bas blend lät också intressant.

 
Bastian Beny och Gianna var på sitt tredje år med både arbete hos större odlare och egen vingård att sköta. Gianna var lite av spindeln i nätet för våra besök och här händer det grejer. Smakmässigt också rätt klassisk smakbild med fokus på friskhet med fokus på mousserande vin. En super-sylvaner men också en petnat som var allt annat än klassikt frisk/syrlig riesling. Eko och bio. Vi fick också vin från en kompis till Gianna med oss hem att prova.

Slutligen utan lunch eller kaffe Rückrick. Son i en vinodlar familj som succesivt ställer om från bulk och sälja druvor till eko och naturvin. Fina vinlägen på Eckelsheim, Kirchberg i lätt sandjord med mycket sten. Gamla stockar av pinot gris och riesling med låg avkastning, var en stolthet på gården. Vi fick smaka 2021 som var första riktiga årgången och verkligen lyckad. Grattis Niklas! Pinot Gris som Ruhländer (Niklas Pappas favorit) som var riktigt, riktigt bra. Vi började provningen med viner som var iskalla (Niklas la in vinerna i frysen när vi åkte till vinbergen och sedan var vi väl alldeles för intresserade av sand och sten :-- så vinet blev riktigt kallt innan vi var tillbaka.) Luftning och värme gjorde stor skillnad men tog tid vi provade nog fem viner under två timmar. Lite lätt oxidativt men strålande. Och vi håller med Pappa Rückrick!

Hotell Reeb i Alzey. Schnitsel och bratwurst på en weinstube vid torget..funkar det också!

Lugnt och fint på vägarna till färjan i Kiel. Räkmacka i Bistron. 0815 morgonen efter passerade vi Vinga och gick in i Älven. Cirkeln sluten och så mycket rikare.


Fler foton från resan hittar ni här!